När du öppnar en länk börjar en kedja av tekniska steg som förbinder webbläsaren med den webbplats där innehållet finns. Det synliga resultatet kan vara en sida med text, bilder och menyer, men bakom detta arbetar flera system tillsammans. Domännamn, DNS, nätverksanslutningar och webbservrar bidrar alla till att rätt innehåll visas.
Webbläsaren läser länken
En länk innehåller en webbadress, även kallad URL. Den kan bestå av flera delar: ett protokoll, ett domännamn och ibland en sökväg eller parametrar. Protokollet, ofta HTTPS, anger hur webbläsaren ska kommunicera med webbplatsen. Domännamnet identifierar webbplatsens adress, medan sökvägen kan peka ut en viss sida eller resurs.
En klickbar länk har ofta en synlig text och en separat måladress: leovegas kan därför fungera som länktext medan webbläsaren följer adressen som lagrats i länken. När användaren klickar på länken läser webbläsaren måladressen och förbereder nästa steg i anslutningen.
DNS översätter domännamnet
Datorer skickar information till varandra med hjälp av IP-adresser. Eftersom domännamn är enklare att läsa och komma ihåg än sådana adresser använder internet DNS, Domain Name System, för att hitta den IP-adress som hör till ett domännamn.
Webbläsaren kan först kontrollera om den redan har en aktuell DNS-uppgift sparad. Om den inte finns där frågar datorn en DNS-resolver, som i sin tur kan söka information hos andra DNS-servrar. När en IP-adress har hittats skickas den tillbaka till webbläsaren. Resultatet gör det möjligt att rikta anslutningen mot rätt server. DNS-information kan sparas en tid, vilket gör att samma uppslag inte alltid behöver göras på nytt vid varje besök.
En säker anslutning etableras
Med IP-adressen som mål kan webbläsaren skapa en nätverksanslutning till webbservern. När adressen använder HTTPS förhandlar webbläsaren och servern också om en krypterad anslutning med TLS. Under den processen utbyter de teknisk information som behövs för att skydda kommunikationen och bekräfta serverns identitet.
När anslutningen är klar kan webbläsaren skicka en HTTP-förfrågan. Den innehåller bland annat vilken resurs som efterfrågas och information om webbläsaren. Om länken leder till en viss undersida ingår den relevanta sökvägen i förfrågan. På så sätt får servern veta vilket innehåll som ska hämtas.
Webbservern skickar tillbaka innehåll
Webbservern tar emot förfrågan och avgör hur den ska besvaras. För en enkel sida kan servern skicka färdig HTML direkt. Andra webbplatser bygger delar av innehållet i realtid genom att hämta information från databaser eller andra tjänster. Svaret innehåller vanligtvis en statuskod, HTTP-rubriker och själva innehållet.
Servern kan också hänvisa webbläsaren vidare till en annan adress. Då följer webbläsaren den instruktionen och gör en ny förfrågan. Om svaret innehåller en webbsida börjar webbläsaren läsa HTML-koden och identifiera vilka ytterligare resurser som behövs, exempelvis stilmallar, bilder, typsnitt och JavaScript-filer.
Webbläsaren bygger upp sidan
HTML anger sidans struktur, medan CSS beskriver utseendet. JavaScript kan hantera funktioner och uppdatera innehåll när sidan används. Webbläsaren hämtar resurserna, tolkar koden och kombinerar delarna till en visuell sida. Vissa resurser kan laddas parallellt, och sparat innehåll i webbläsarens cache kan användas när det passar.
Från ett klick till en färdig sida sker alltså en samordnad process mellan webbläsaren, DNS-systemet, nätverket och webbservern. Varje del bidrar med ett avgränsat moment: att tolka adressen, hitta servern, skapa en anslutning, begära innehåll och presentera svaret på skärmen.